söndag 12 juli 2009

Hultsfred för pensionärer...


I helgen har det varit Taube-spel ute på Ängön.


Det är alltid lika roligt att se vår sommar-ö invaderas av tokiga turister som tror att man kan gå i högklackat i lera. (om de vetat att det blir lerigt på åkrarna när det regnar så hade de antagligen hellre stannat hemma än att ta på sig gummistövlar).

I år var första gången som jag var inne och tittade på jippot "på riktigt" (innan har vi suttit på "snikens kulle" ibland).


Efter en hel vecka med regn sprack det faktiskt upp och blev riktigt fint. Så där satt vi på en filt och pimplade vin, åt äggost och lyssnade på Laleh, Rikard Wolff m.fl. Sven-Bertil blev sjuk och fick åka hem...


Riktigt trevligt hade vi bland alla gamlingar.


Det är också intressant att se det trafikkaos som uppstår när tusentals personer och hundratals bilar ska ta sig fram på en liten ö med smala vägar, till samma ställe, samtidigt...


Spelen avslutas alltid med följande sång (jag gillar den här texten):

"Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden:
att under stjärnornas glans
bli purrad ut i en skans,
att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja, vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga?

Och vid motorernas gång
och i fall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig sitt "Ding, Dong"!
Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Så tag med glädje ditt jobb, fast du lider.
Snart får du vila för eviga tider,
men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals.

Det är en rasande tur att du lever, min vän,
och kan valsa omkring uti Havanna.
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans.
Gå i land någonstans.
Tag en kyss eller två i en yrande dans.
Så länge skutan kan gå.
Så länge hjärtat kan slå.
Så länge solen den glittrar på böljorna blå."
av Evert Taube 1963.

Inga kommentarer: