Isn't it beautiful?

(Taget från min interna arbetsrelaterade blogg).

Today we had a technical rehearsal for a big virtual meeting - a meeting for managers all over the world that will take place on Friday this week.

Suddenly when we sat there trying to solve technical issues together it hit me "Wow, we are really good at this".

Here I am, in a conference room in Gothenburg, working together with 20 people from all over the world (China, United States, France). I have only met a few of them face-to-face, but we are all working together with one common ambition - to facilitate and run a first-class meeting for our managers. We are supporting each other working together as a true global team!

Thoughts like this don’t seem to strike me when I am the one leading the coordination. Then I am too busy talking to people on the communicator and making sure that everything runs smoothly in the room and on all sites.

Another thing that hit me today was the statement you often hear from people: “You have to meet each other face-to-face once before you can start working together in a virtual format; at least this is necessary to have an efficient virtual team". I claimed the same thing before, but I don’t agree any more.

Some of the people participating in today’s rehearsal were people from my team in North America. I have never met them. Still, it really feels like I know them. I have been working together with them for two and a half year and I feel more close to them than to some of the people I actually have met face-to-face. It is just a matter of attitude and openness. Now, when I’ve realized this it is so obvious!

Isn’t it beautiful?

När våren kommer åker jag till snön....

Ja, idag har det verkligen varit vår i luften, men trots detta ser jag mycket fram emot en långhelg i Branäs!

Jag tror att jag behöver ett litet break! Det är lite FÖR mycket nu!

Fredag

För att sammanfatta fredagen så har det varit en bra dag!

Lite för mycket att göra på jobbet (och lite för mycket kvar som borde ha blivit gjort), men annars en trevlig arbetsdag med roliga kollegor. Ifall lunchen gjorde intryck lovade jag att nämna den på bloggen. Maten i sig var ingen sensation, men sällskapet var trevligt!

Kvällen har spenderats hos syster tillsammans med hennes familj och 75% av en grannfamilj! Återigen pratade vi om min blogg av någon anledning. ...Jag fick höra att jag uppdaterar bloggen för sällan... Jag trodde inte ens att någon läste!? Ni får ju kommentera då!

Väldigt trevlig kväll i alla fall! Jag misstänker att jag kommer att sitta här med diverse grannar på helgerna och dricka vin och aldrig någonsin komma in till stan! Inte för att det gör så mycket i och för sig! :-)

Folk kan ju komma och hälsa på mig istället!

Snart kommer jag att sitta här under infravärmen eller framför brasan och ha det gott! Undrar hur man ska möblera på glasverandan?!

Casino Cosmopol

Idag har jag och tjejerna varit på Casino Cosmopol. Det var första gången för alla utom Johanna som hade varit där och lånat toaletten en gång (hur man nu lyckas med det). =)

Spontant tyckte jag bra om stället och atmosfären. Det var rent, fräscht och mycket lugnare än vad jag trodde. Dessutom hade de god mat och man kunde parkera bilen precis utanför dörren = stort plus när man är bilburen som jag nuförtiden!

Linda hade bokat bord i restaurangen så att vi kunde vara med i kvällens quiz. Killen som ställde frågorna var lite "too much", men som vanligt med "Powergirlsen" blev det en supertrevlig kväll. Tänk att det kan jobba så många goa tjejer under ett och samma tak! :-)

Kvällen slutade med att vi kammade hem två Casino Cosmopol kortlekar!

Något spelande på casinot blev det inte, men jag kan absolut tänka mig att gå dit igen!

Hänt i veckan & motorsågshjälp sökes!

Ligger i sängen med en sovande katt på magen!

Det har varit en minst sagt hektisk vecka. Jag har hållit tre olika MOSS-utbildningar för mina editörer. Våra Intranet-siter har äntligen migrerats. Igår höll jag en tre timmars MOSS-utbildning via LiveMeeting för 15 editörer i Hagerstown, USA. Det var en utmaning som gick riktigt bra!

Idag skulle jag hålla en LiveMeeting-utbildning för kollegorna på Sigma. Det gick inte lika bra! Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna förbereda mig ordentligt med tanke på allt annat som är på gång. Det kändes dock helt OK innan jag skulle börja. Jag hade testat så att allt funkade men sen drabbades jag (eller datorn) av världens demo-spöke. Det tog 20 min innan jag kunde komma igång trots att allt var klart i god tid innan start. Sen var det inte mycket som fungerade... Jag får väl trösta mig att det var kollegor som lyssnade och inte kunder. Tänk om det gått så här illa när vi höll seminarier för 150 personer i Lundby för ett par veckor sedan... Puh!

Även kvällarna har varit busy i veckan. I tisdags hade svenska Powergirls en mycket trevlig utekväll tillsammans med Powergirls France - eller vissa av dem!

Igår utmanade Sigmas Alingsåskontor (som jag tillhör) Boråskontoret i bowling! Vi vann! Min teknik är inte av denna värld, men jag lyckades bättre än någonsin tidigare. Nu ska jag sluta försöka hålla klotet rätt, stå rätt, gå rätt och sikta rätt. Det är bara att kasta. Högt upp! Sen bang ner i banan och in som en finfin strike! =)

Ikväll har varit på konserthuset och lyssnat på Göteborgs symfoniker tillsammans med Leif Johansson och lite annat Volvo-folk. Vår chef hade fått två biljetter som han gav till Carole - som bjöd med mig! Det var trevligt att gå ut en sväng med Carole, musiken var mäktig och det är fascinerande att se hur samspelta de är i orkestern... Men jag föredrar nog ändå att titta på något som har en "story".

Imorgon när jag går upp ska jag ta på mig mitt craftunderställ och en stickad ylletröja. Sen ska jag bara gå runt och mysa här ute i skogen tills på måndag då det är dags att ta på sig kjol, strumpbyxor och stövlar med klack igen.

Helgens stora projekt är att fälla trän och fixa ved inför nästa vinter! Frivilliga hjälparbetare med motorsågserfarenhet kan anmäla sig nedan...

Långflygning med Carolina Gynning

Jag hade tre saker som jag ville se/göra under mitt tredje Japanbesök. Det var att se och ta kort på Mount Fuji, åka till havet samt sjunga karaoke. Jag såg faktiskt Fuji redan på väg från flygplatsen, men tog aldrig något kort då eftersom jag satt i bussen. Havet fick jag se i Kamakura och karaoke har jag sjungit. Det var bara ett foto på Fuji-san som fattades. Men! Så får jag plötslig följande utsikt från flygplansfönstret.

Så jag fick mitt kort på Mount Fuji till slut! Betyder det att jag inte behöver åka till Japan mer då?! Hmm...

Nu är jag i alla fall hemma i Sverige igen! Det känns lite tråkigt, men samtidigt skönt!

Flygresan gick bra och det kändes som om tiden gick ganska fort.

Och ja! Även Carolina Gynning var på planet hem. Hon satt i Economy Extra - bara några rader framför mig. Jag tyckte att det var något välbekant med blondinen som speglade sig stup i kvarten och hade onaturligt fylliga läppar. När jag sedan hörde henne prata var jag nästan helt säker på att det var hon, men för säkerhets skull var jag precis inne och kollade på hennes blogg.
Mycket riktigt - Carolina Gynning åkte också hem från Tokyo idag. Det var ganska roligt att läsa om vad hon skrivit om Japan. Bland annat att hon gillar japanska toaletter. Även om jag inte använder bidéfunktionen som hon nämner så gillar jag att japanska toaletter har värme i sitsen och alltid är fräscha. Jag höll på att storkna när jag gick in på en toalett på flygplatsen i Köpenhamn. Såå äckligt! Skärpning!

Ja, renlighet är viktig i Japan. Varje gång man ska äta får man en våtservett eller en varm handduk att torka händerna med - det gillar jag skarpt!

Jag gillar även japansk mat, grönt te, att människorna alltid är hjälpsamma och artiga och att man kan äta vad som helst samt dricka kranvatten utan att behöva oroa sig för att bli sjuk.

En annan rolig sak som Carolina Gynning nämner i sin blogg är att man inte får vara tatuerad om man ska gå på spa i Japan. Det var samma sak på gymmet/poolen på hotellet i Omiya. Även där fanns det tydliga instruktioner om att personer med tatueringar inte var välkomna.

Sist men inte minst skriver Carolina i sin blogg: "Jag har varit i Japan för länge nu, det fick jag bevis på idag. Jag började känna mig kär i min 47 åriga japanska programledar kollega Jochi".

För egen del har det inte gått så långt så att jag har känt mig kär i mina japanska kollegor men på slutet tyckte jag att det fanns en del japaner som såg riktigt bra ut (det har jag inte tyckt tidigare). När jag sedan kom till Köpenhamn och Landvetter och såg en massa skandinavier tyckte jag att nästan alla såg bra ut. Jag misstänker att det har något att göra med att jag bara har sett japaner de senaste två veckorna! :-)

Natti natti! Imorgon blir det jobb här hemma! Skönt att det är fredag i alla fall!

日本語 - Japanese

Här kommer en liten sammanfattning över mina kunskaper i japanska - so far!

Inte så intressant för andra kanske, men bra för att jag ska komma ihåg tills nästa gång!

Hai - Ja
Ie - Nej
Ato - Och

Sodane - Javisst
Sodesne - Javisst (polite)
So (So) - Ja (ja)

Moshi moshi - Hej (får dock bara användas på telefon)

Arigato - Tack
Arigato gosaimas - Tack så mycket
Summimasen - Ursäkta (används mycket och i alla möjliga situationer)

Wakarimaschta - OK, jag förstår (polite)
Sukka - OK, jag förstår (friendly)

Oide - Kom hit

Ohaio gosaimas - Godmorgon
Oyasumi - Godnatt (friendly)
Oyasuminasai - Godnatt (polite)

Matane - Vi ses (friendly)

Idtakimas - Smaklig måltid
Oishi - Gott (om mat etc)
Oishi des - Gott (polite)

Ageo des - Ageo är en ort och tågstation. Om man lägger till "des" blir det ett polite sätt att säga Ageo. T.ex. "next station is "Ageo des" eller "Miyahara des"
Door masimanimas (eller något liknande) - Dörrarna stängs

Anno - svårt att översätta, men det används ofta och har olika betydelse beroende på sammanhang

Kabe - Vägg
Hana - Blomma
Aka wein - Rött vin
Uni - Sjöborre (man kan äta det i t.ex. sushi, men det är lite för slemmigt för min smak)
Sakura - Japansk körsbärsblomma



När det gäller japansk skrift är det värre. Det enda jag har lyckats lära mig är:
大宮 - Omiya (platsen där hotellet ligger)
日本 - Japan

Jag känner dessutom igen vissa tecken så att jag t.ex. kan se vilken knapp jag ska trycka på om jag vill ha mjölk i kaffet från kaffemaskinen. Det hade varit kul att lära sig mer, men det är nog en svår utmaning...

Det var sorgligt att säga "hej då" till alla idag och jag hoppas att jag får träffa dem snart igen!

En god vän - långt borta!

Det blev sent igår! Jag gjorde nämligen om hela upplägget på dagens utbildning! Resultatet blev dock bra och det är väl huvudsaken!

Efter förmiddagens session träffade jag ett gäng med globala projektledare. Jag visste inte riktigt vad de förväntade sig av sessionen, men vi hade två timmar på oss och jag ville att de skulle få ut så mycket som möljigt. När nästan två timmar hade gått frågade jag vad de ville att vi skulle fokusera på den sista kvarten.

De hade många önskemål! "-Visa mer!" "-Visa detta och detta och detta!" "-Hur gör man för att..." osv. osv. Det slutade med att vi höll på i 3.5 h! :-) Det är inte varje dag man har så engagerade elever!

Jag var hyfsat tom i huvudet när arbetsdagen och arbetsveckan äntligen var slut - det har blivit ganska många timmars arbete!

Efter jobbet tog jag och min goa vän Megumi tåget till en jättemysig stadsdel med små mysiga gator för att äta Thai-mat!

Vi blev nästan löjligt glada när vi såg denna Singha-affish där det stod om den Thailänska högtiden "Loy Krathong" som inföll i November när vi var på Phi Phi Island!

Efter god mat och god dessert funderade på om vi skulle gå ut någonstans, men det slutade med att vi gjorde som i Thailand - köpte med oss lite vin och snacks och begav oss till hotellet!

Istället för vår uteplats i Patong fick det bli mitt hotellrum! Inte riktigt samma sak, men vi slapp åtminstone mygg! ;-)

Det är inte bara positivt att ha vänner på andra sidan jordklotet. Man kan ju inte träffas så ofta som man hade velat. Fast när jag tänker efter så har jag träffat Megumi mer det senaste året än många av mina vänner i Sverige och vi har redan pratat om att åka till Grekland och New York tillsammans!

Jobberbjudande

Dagens utbildning skulle vara lite mer avancerad än tidigare eftersom deltagarna var så kallade "key users". Trots detta var halva klassen nybörjare så det var svårt att hinna med allt!

Men humöret var det inget fel på - här sitter "mitt gäng" och äter lunch!

Det var riktigt roligt att träffa Kami-san igen (till höger) och oj vad han har förbättrat sin engelska! För ett år sedan vågade han inte säga ett ord!

Efter en lång dag var det dags att ge sig iväg på middag! Det blev lite ändrade planer. Middagen med tjejerna blev flyttat till på tisdag och idag blev det "strategic meeting" med Tani, Kana och Isabella istället.

Tani-san är rolig (och helt unik eftersom japanska chefer annars är ganska strikta och formella)! Han skickade en inbjudan i Outlook med titeln "strategic meeting". "To decide about a very important item" (=lördagens utflykt)! :)

Mötet hölls på en mycket trevlig italiensk restaurang och jag är såå mätt nu! Vi pratade om jobb, olika kulturer, språk m.m. Efter ett tag kom vi in på "down turn" och jag nämnde att jag var lite orolig p.g.a. de tuffa tiderna i Sverige just nu. Tani-san försäkrade dyrt och heligt att jag inte behövde oroa mig alls! Om jag inte skulle få vara kvar på Volvo i Sverige så var jag varmt välkommen att börja jobba hos dem i Japan! Innan dess skulle han dessutom ha en "fight" med mina chefer i Sverige! :-) Som sagt - Tani-san är unik! :-)

Oyasuminasai (godnatt)!

Vardagslunk i Japan

Denna dagen var ungefär som gårdagen, förutom att det inte blev någon träning.

Seminarierna gick bra. Det är så roligt när man känner att man gör sån nytta. De har såå många frågor, men de har liksom ingen att fråga. Det känns rätt gott att komma hit och bara kunna svaren på alla deras frågor. Dessutom tycker jag om att hålla utbildningar. Inledningsvis var det lite stelt, men efter en heldag med samma grupp var vi riktigt bra vänner allihop!

Efter jobbet gick jag och åt lite mat. Jag gick till samma ställe som jag varit på två gånger tidigare. Första gången jag var där var precis när jag och Kicki anlänt med bussen från flygplatsen första gången jag besökte Japan i april förra året. Jag minns hur annorlunda och skrämmande jag tyckte att allt var då! Jag minns också hur jättesvårt det var att äta med pinnar - jag hade aldrig gjort det tidigare (inte ens sushi) men när jag kom hit var jag verkligen tvungen. Idag kändes stället ganska bekant och atmosfären var inte skrämmande längre. Man vet liksom hur allting fungerar. Nåja - inte riktigt allt kanske... ;-)

Nästa vecka när jag åker hem har jag totalt spenderat en månad i Japan. En tolftedel av det senaste året! Jag skulle nog kunna tänka mig att vara här under en lite längre period, fast samtidigt inte... Inte nu när jag snart har mitt hus hemma! Jag har dock inte tröttnat och jag vill absolut åka tillbaka igen!

Inga roliga bilder idag tyvärr! Deste roligare blir det säkert imorgon då jag ska ut och äta middag och sjunga karaoke med tjejerna! =)

"Horse-riding-machine"

En heldag med utblidningar till ända utan några större missöden! Eleverna var duktiga som vanligt i Japan. Det är dock något frustrerande att de inte kan engelska!

Efter jobbet var jag bara tvungen att köpa en kjol. De har ganska mycket fina kjolar här och de passar även till mina pinniga smalben till skillnad från hur det är hemma!

Det finns många affären runt Omiya Station, men antingen är de svindyra eller så är de som kedjan "Arche". Detta shoppingcenter är en upplevelse i sig. Krimskrams för tonåringar är väl en bra sammanfattning. Om du har vägarna förbi Japan är den helt klart värd ett besök!

I somras när jag var här höll de på att renovera hotellets gym men idag passade jag på att träna lite. Till skillnad från hur det var i "Lost in translation" - om ni minns - fick jag ordning på alla maskiner förutom trappmaskinen. Gymmets höjdpunkt var helt klart "ridmaskinen".

Den såg ut så här och rörde sig ungefär som en häst i skritt. Man kunde få pållen att skritta fortare och fortare, men några andra gångarter kunde den inte behärska. Jag försökte fatta galopp flera gånger men fick inget gensvar alls! ;-)

Det var en kul grej i alla fall och lite nytta för magen kanske den gör om man sitter där ett tag...

Ylletröjor, rice balls & en toa med instrumentpanel ;-)

God kväll! Nu är första arbetsdagen i Ageo avklarad. Trots att jag var pigg som en mört igår somnade jag på direkten när jag väl gick och lade mig. Därför var inte alls farligt jobbigt att gå upp i morse trots att klockan fortfarande var kväll svensk tid!

En klarblå himmel mötte mig när jag drog isär gardinerna, men det är fortfarande ganska kallt ute. För att inte tala om hur det är inomhus. Kallt kallt kallt!

Jag har ägnat en bra stund nu på kvällskvisten åt att försöka handtvätta bort fårlukten ur mina två goa ylletröjor som jag lär behöva. Man kan ju inte gå runt i en av världens modernaste städer och lukta som en gotländsk fårfarmare. ;-)

Jag önskar att jag hade haft med mig en stor flaska väldoftande sköljmedel, men förhoppningsvis funkar det nästan lika bra med en skvätt parfym i det sista sköljvattnet. Vi får se!

Arbetsdagen var bra och ganska lugn. Det var roligt att träffa alla gamla och nya kollegor och se hur duktiga de har blivit sen i somras när jag var här sist!

Jag var också ganska duktig när jag kom tillbaka med tåget till Omiya! Jag hittade nämligen ut från tågstationen på första försöket! Det var inte alls särskilt enkelt första gången jag skulle ta mig ut därifrån själv. Det finns minst fyra "exits"och det ser likadant ut överallt - tyckte jag då i alla fall!

Till kvällsmat blev det "rice balls" (en kall risklump med tonfiskröra, lax el. dyl. inuti och sushi-alger runt omkring) och kallt grönt te! Det låter kanske inget vidare med det är faktiskt jättegott!

Här kommer en annan intressant bild från den japanska vardagen. Bilderna på toalettens instrumentpanel visar väl ganska tydligt vad de olika knapparna är till för!?

Det är väl tur att det finns en knapp för "nödstopp" också! =)

Nu är det dags...

... att blogga lite igen kanske. Det var ett tag sedan sist.

Efter att jag var sjuk i början av förra veckan har det varit ganska hektiskt på jobbet.

Nu lagom till Japan-resan har jag kommit ikapp hyfsat bra och det känns som om jag har läget under kontroll inför nästa vecka.

Det blir bara mer och mer oroligt på Volvo och flera av mina kollegor som också är konsulter måste sluta.

Jag insåg härom dagen att jag hade blivit fullständigt förkrossad om jag inte skulle få vara kvar på Powertrain. Jag trivs ju så himla bra - arbetsuppgifterna är roliga, jag har bra koll på läget och världens goaste kollegor (och vänner) både på kontoret i Göteborg och runt om i hela världen. Under det dryga året som jag har jobbat där har vi blivit ett riktigt bra team tycker jag. För ett år sedan var många i det globala nätverket nya, men nu jobbar vi riktigt bra tillsammans - trots att vissa av oss aldrig har träffats. Usch, jag lever kanske lite för mycket för jobbet...

Med nyinköpt hus är man självklart extra orolig för hur allvarlig downturn kommer att bli...

Imorgon bär det alltså av till Japan igen. Jag håller på att packa lite nu. Eller, nej. Jag packade lite förut. Nu tittar jag på Let's Dance. :-)

På söndag när jag kommer fram ska Megumi ha "welcome back"-party för mig. Såå gulligt! Hennes kompisar ville tydligen veta vad jag var för någon prick så hon har bjudit in dem och mig till sin lägenhet! Det ska bli himla trevligt. Jag får verkligen försöka sova ordentligt på planet så att jag är hyfsat pigg och fräsch när jag kommer fram.

Sen drar ju arbetsveckan igång med utbildningar hela dagarna. Jag känner dock att jag har koll på läget och japaner är väldigt bra elever.

Undrar hur mycket kläder man behöver ha med sig för 2 veckor!? Kan man ha med sig två par stövlar!? Hmm.. Jag får se vad som får plats i resväskan!

Kanpai!

Ännu en bra dag i ett bra liv!

Idag har varit en synnerligen bra dag!

Det finns nog många som aldrig skulle kunna säga så om en dag som har ägnats åt arbetsrelaterade aktiviteter från 07:40-19:20 (exkl. restid). =)

Efter den "vanliga arbetsdagen", som ägnades åt en utbildning (som jag höll) och flera andra möten, var det ett stort informationmöte för hela Sigma Solutions i Väst. Det är så roligt att delta på Sigma-aktiviteter och se hur engagerade och drivna alla är!

Jag har alltid haft svårt att se jobbet enbart som en inkomstkälla. Många har sagt till mig att inte leva så mycket för jobbet, men jag hade blivit fullständigt uttråkad om jag bara skulle jobba för att tjäna tillräckligt mycket pengar för att göra det jag vill.

Om man ägnar så stor del av sin tid åt att jobba så måste man ju tycka att det är kul! Tänk vad mycket roligare att se livet som ett liv, där jobb och fritid ingår, än att skilja helt och hållet på arbetsliv och privatliv. På samm sätt som man tar med sig jobbet hem på fritiden - genom att man funderar och diskuterar arbetsrelaterade saker samt deltar i arbetsrelaterade nätverk och aktiviteter - så finns ju fritiden på jobbet eftersom man har så mycket vänner där samt jobbar med saker som man tycker är roligt.

Missförstå mig inte. Jag ägnar absolut inte all tid åt att jobba. Jag har en massa fritidsintressen och jobbar sällan övertid. Men jag engagerar mig gärna, även på fritiden. Det blir mycket roligare så!

Jag har jobbat på arbetsplatser där all utveckling varit så trög så att folk tappar orken och slutar engagera sig. Jag är så otroligt glad när jag gång på gång inser att det inte alls är så på Sigma. Jag är glad och stolt över att få vara en del av ett sånt "gott gäng" och jag antränger mig gärna lite extra "på min fritid" (som vissa ser det) för att få vara med och driva företaget framåt. Många tänker nog att "jag gör inte så stor skillnad", men om alla anstränger sig lite extra så blir det jäkligt bra!

Att sedan komma hem från en riktigt bra arbetsdag, kliva ut bilen, höra hästen gnägga i stallet, komma in och höra en brasa spraka i kaminen är helt enkelt toppen!