Funäsdalen

Vecka 5 spenderade jag och hjärtat i detta lilla hus i Bruksvallarna, Funäsdalen!


Vi hade verkligen en fantastisk vecka!

En av de första mornarna var det kallare än -30. Jag har aldrig upplevt sådan kyla förut. Det riktigt stack i näsan när man andades! Men vi var tappra och tog på oss massor med kläder och rånarluva och begav oss ut i backen i alla fall! Framåt dagen och senare i veckan blev det varmare!

Älsklingen på restaurang Tusen på toppen av Ramundberget!

Tusen - man kan ju förstå varför denna restaurang vunnit designpris!

Det var inte mycket folk i backen! Tidvis var vi nästan helt ensamma! Lite lyxigt!

Efter lunch var backarna fortfarande i princip nypistade!

En förmiddag hyrde vi skoter till hjärtats stora glädje! Man fick en skoter samt en karta över de 50 mil långa skoterlederna - sen fick man klara sig själv! Trots kylan var det riktigt roligt!

Vi körde både i skog...

... och på kalfjället!

Skoterledskorsning på fjället!

Förutom utförsåkning och skoterkörning blev det en hel del längdskidor och massor med mys och god mat!

Mycket snö var det och lite sorgligt att åka hemåt igen...

När våren kommer åker jag till snön....

Ja, idag har det verkligen varit vår i luften, men trots detta ser jag mycket fram emot en långhelg i Branäs!

Jag tror att jag behöver ett litet break! Det är lite FÖR mycket nu!

Why do all good things come to an end?

Långflygning med Carolina Gynning

Jag hade tre saker som jag ville se/göra under mitt tredje Japanbesök. Det var att se och ta kort på Mount Fuji, åka till havet samt sjunga karaoke. Jag såg faktiskt Fuji redan på väg från flygplatsen, men tog aldrig något kort då eftersom jag satt i bussen. Havet fick jag se i Kamakura och karaoke har jag sjungit. Det var bara ett foto på Fuji-san som fattades. Men! Så får jag plötslig följande utsikt från flygplansfönstret.

Så jag fick mitt kort på Mount Fuji till slut! Betyder det att jag inte behöver åka till Japan mer då?! Hmm...

Nu är jag i alla fall hemma i Sverige igen! Det känns lite tråkigt, men samtidigt skönt!

Flygresan gick bra och det kändes som om tiden gick ganska fort.

Och ja! Även Carolina Gynning var på planet hem. Hon satt i Economy Extra - bara några rader framför mig. Jag tyckte att det var något välbekant med blondinen som speglade sig stup i kvarten och hade onaturligt fylliga läppar. När jag sedan hörde henne prata var jag nästan helt säker på att det var hon, men för säkerhets skull var jag precis inne och kollade på hennes blogg.
Mycket riktigt - Carolina Gynning åkte också hem från Tokyo idag. Det var ganska roligt att läsa om vad hon skrivit om Japan. Bland annat att hon gillar japanska toaletter. Även om jag inte använder bidéfunktionen som hon nämner så gillar jag att japanska toaletter har värme i sitsen och alltid är fräscha. Jag höll på att storkna när jag gick in på en toalett på flygplatsen i Köpenhamn. Såå äckligt! Skärpning!

Ja, renlighet är viktig i Japan. Varje gång man ska äta får man en våtservett eller en varm handduk att torka händerna med - det gillar jag skarpt!

Jag gillar även japansk mat, grönt te, att människorna alltid är hjälpsamma och artiga och att man kan äta vad som helst samt dricka kranvatten utan att behöva oroa sig för att bli sjuk.

En annan rolig sak som Carolina Gynning nämner i sin blogg är att man inte får vara tatuerad om man ska gå på spa i Japan. Det var samma sak på gymmet/poolen på hotellet i Omiya. Även där fanns det tydliga instruktioner om att personer med tatueringar inte var välkomna.

Sist men inte minst skriver Carolina i sin blogg: "Jag har varit i Japan för länge nu, det fick jag bevis på idag. Jag började känna mig kär i min 47 åriga japanska programledar kollega Jochi".

För egen del har det inte gått så långt så att jag har känt mig kär i mina japanska kollegor men på slutet tyckte jag att det fanns en del japaner som såg riktigt bra ut (det har jag inte tyckt tidigare). När jag sedan kom till Köpenhamn och Landvetter och såg en massa skandinavier tyckte jag att nästan alla såg bra ut. Jag misstänker att det har något att göra med att jag bara har sett japaner de senaste två veckorna! :-)

Natti natti! Imorgon blir det jobb här hemma! Skönt att det är fredag i alla fall!

日本語 - Japanese

Här kommer en liten sammanfattning över mina kunskaper i japanska - so far!

Inte så intressant för andra kanske, men bra för att jag ska komma ihåg tills nästa gång!

Hai - Ja
Ie - Nej
Ato - Och

Sodane - Javisst
Sodesne - Javisst (polite)
So (So) - Ja (ja)

Moshi moshi - Hej (får dock bara användas på telefon)

Arigato - Tack
Arigato gosaimas - Tack så mycket
Summimasen - Ursäkta (används mycket och i alla möjliga situationer)

Wakarimaschta - OK, jag förstår (polite)
Sukka - OK, jag förstår (friendly)

Oide - Kom hit

Ohaio gosaimas - Godmorgon
Oyasumi - Godnatt (friendly)
Oyasuminasai - Godnatt (polite)

Matane - Vi ses (friendly)

Idtakimas - Smaklig måltid
Oishi - Gott (om mat etc)
Oishi des - Gott (polite)

Ageo des - Ageo är en ort och tågstation. Om man lägger till "des" blir det ett polite sätt att säga Ageo. T.ex. "next station is "Ageo des" eller "Miyahara des"
Door masimanimas (eller något liknande) - Dörrarna stängs

Anno - svårt att översätta, men det används ofta och har olika betydelse beroende på sammanhang

Kabe - Vägg
Hana - Blomma
Aka wein - Rött vin
Uni - Sjöborre (man kan äta det i t.ex. sushi, men det är lite för slemmigt för min smak)
Sakura - Japansk körsbärsblomma



När det gäller japansk skrift är det värre. Det enda jag har lyckats lära mig är:
大宮 - Omiya (platsen där hotellet ligger)
日本 - Japan

Jag känner dessutom igen vissa tecken så att jag t.ex. kan se vilken knapp jag ska trycka på om jag vill ha mjölk i kaffet från kaffemaskinen. Det hade varit kul att lära sig mer, men det är nog en svår utmaning...

Det var sorgligt att säga "hej då" till alla idag och jag hoppas att jag får träffa dem snart igen!

Karaoke (- äntligen)

Idag efter jobbet fick jag äntligen sjunga japansk karaoke! =))

Kana, Masako och jag skulle ut och äta och när Tani-san och Maeda-san fick höra att det var karaoke på gång ville de hänga med! Japaner! :-)

Först blev det pasta till middag - snabbt skulle det gå! Jag förstod inte varför de hade så bråttom, men karaoke med japaner tar tid! =))

Det blev allt från ABBA till japanska folkvisor (jag höll mig till ABBA och annat som man kunde förstå, men vissa av de japanska sångerna var ganska trallvänliga).

Efter att vi hade sjungit klart skulle vi absolut tränga in oss i en liten liten fotoautomat och ta kort som sedan trycktes som klistermärken.... Den rosa texten på det vänstra kortet betyder "Maria". De skulle absolut lägga till en massa hjärtan och annat "krims-krams" också... Men varför inte? Det är ju ett roligt (och typiskt japanskt) minne i alla fall! :-)

Shopping och en japansk mammas mat

Ingen klocka ringde i morse, vilket var otroligt skönt! Jag läste och tog det lugnt hela förmiddagen.

När jag till slut kände mig för slö tog jag på mig mina sköna skor och gick ut och "såg mig kring" lite.

Jag gick till andra sidan Omiya Station (North East exit) och strosade runt på de små gatorna där. Det är lite mindre och mysigare där borta, men affärerna var inte mycket att ha. Jag hade inte varit där särskilt länge förrän Megumi ringde och undrade om jag ville följa med till hennes favorit-shoppingcenter! Dum fråga! Såklart jag ville! =)

Vi började med att äta sushi! Man fick bläddra på en touch screen för att välja de sushi-sorter man ville ha, sen kom de åkandes på ett band till "rätt bord" som på bilden ovan! Only in Japan - I guess!?!

Efter några mycket angenäma timmar i affärer som UNI QLO samt en stor supermarket begav vi oss hem till Megumi's föräldrar för att äta söndagsmiddag!

Vilken middag! Och vilka trevliga föräldrar! De hälsade mig till och med välkommen med några svenska fraser som de hade varit inne och lärt sig på Internet.

Middagen bestod av sallad, rullar med räkor, lax, kyckling och grönsaker, kallskuret kött, riceballs, små bollar av (typ) pannkakssmet med bläckfisk, lök m.m. inuti, grönt te, kaffe samt efterrätt! Oishi des!

Megumi köpte en "lära-sig-svenska-bok" på shoppingcentret som vi studerade tillsammans. Den var ganska rolig med beskrivande bilder och allt, men jag var tvungen att gå in och ändra en del ord som var helkonstigt översatta och/eller felstavade!

Avslutningsvis fick både jag och Megumi naglarna fixade och målade av hennes syster som hade ett helt nagel-kit och var jätteduktig! Man kände sig verkligen omhändertagen! Jag hälsade hela familjen välkommen till Sverige och de bjöd in mig att komma och bo hos dem när jag ville! :-)

Kamakura

Halv åtta imorse kom Tani-san och hämtade mig på hotellet! Tillsammans med Kana och Isabella begav vi oss därefter iväg mot Kamakura!

Första stoppet var på ett "convenience-center" nära Tokyo City! Jag måste bara få visa hur de bygger vägar här. På marknivå inne i Tokyo finns bara "smågator". Motorvägarna går högt upp i luften och i många fall har de "två våningar" som på bilden här!

Lite annorlunda var det att komma till småstaden Kamakura! Första stoppet var vid denna otroligt häftiga skog av Bambu - det var inga små träd!

Mitt inne i Bambu-skogen kunde man köpa traditionellt vispat Japansk grönt te!

Vi fortsatte runt i Kamakura mellan diverse olika trädgårdar och tempel! Vid det mest kända templet kom det plötsligt fram en japansk man till oss och började fråga de andra vart jag kom ifrån. När de svarade "Sverige" sken han upp och gav mig ett handskrivet brev som inleddes med "Dear unknown person". I brevet berättade han om sig själv och sin familj. Det stod även att han höll på att lära sig engelska och att han gärna ville ha brev på engelska från personer runt om i världen! Lite gulligt tycker jag!

Men med tanke på att han var 66 år kanske jag ska be pappa att skriva brev till honom istället! :-)

Vi besökte också denna enormt stora och välkända Buddha.

Japanska tempel är fina, men efter tre resor till Japan och åtskilliga besök på diverse tempel känner jag väl att det räcker nu! Så stor skillnad är det inte!

Vid dagens sista tempel var det dock väldigt fin utsikt över Kamakura och havet. När det är klart väder kan man se Mount Fuji härifrån, Jag såg Fuji-san från flygbussen i söndags och skymtade det idag, men har tyvärr inte lyckats få en bild - än!

Efter att vi klarat av Kamakura's tempel ägnade vi resterande tid åt att gå runt på stadens små mysiga gator och titta i affärer - till oss tjejers stora glädje. :)

Det fanns många affärer som sålde olika typer av porslin och keramik. I Japan äter man inte middag på en enda tallrik som hemma, utan man har en bricka med en massa olika små skålar. En för ris, en för soja osv. osv.

Jag köpte en liten tekanna och två matchande muggar! Nu fattas bara grönt te! Sen är alla välkomna på äkta japansk tebjudning i Benareby! ;-)

En god vän - långt borta!

Det blev sent igår! Jag gjorde nämligen om hela upplägget på dagens utbildning! Resultatet blev dock bra och det är väl huvudsaken!

Efter förmiddagens session träffade jag ett gäng med globala projektledare. Jag visste inte riktigt vad de förväntade sig av sessionen, men vi hade två timmar på oss och jag ville att de skulle få ut så mycket som möljigt. När nästan två timmar hade gått frågade jag vad de ville att vi skulle fokusera på den sista kvarten.

De hade många önskemål! "-Visa mer!" "-Visa detta och detta och detta!" "-Hur gör man för att..." osv. osv. Det slutade med att vi höll på i 3.5 h! :-) Det är inte varje dag man har så engagerade elever!

Jag var hyfsat tom i huvudet när arbetsdagen och arbetsveckan äntligen var slut - det har blivit ganska många timmars arbete!

Efter jobbet tog jag och min goa vän Megumi tåget till en jättemysig stadsdel med små mysiga gator för att äta Thai-mat!

Vi blev nästan löjligt glada när vi såg denna Singha-affish där det stod om den Thailänska högtiden "Loy Krathong" som inföll i November när vi var på Phi Phi Island!

Efter god mat och god dessert funderade på om vi skulle gå ut någonstans, men det slutade med att vi gjorde som i Thailand - köpte med oss lite vin och snacks och begav oss till hotellet!

Istället för vår uteplats i Patong fick det bli mitt hotellrum! Inte riktigt samma sak, men vi slapp åtminstone mygg! ;-)

Det är inte bara positivt att ha vänner på andra sidan jordklotet. Man kan ju inte träffas så ofta som man hade velat. Fast när jag tänker efter så har jag träffat Megumi mer det senaste året än många av mina vänner i Sverige och vi har redan pratat om att åka till Grekland och New York tillsammans!

Jobberbjudande

Dagens utbildning skulle vara lite mer avancerad än tidigare eftersom deltagarna var så kallade "key users". Trots detta var halva klassen nybörjare så det var svårt att hinna med allt!

Men humöret var det inget fel på - här sitter "mitt gäng" och äter lunch!

Det var riktigt roligt att träffa Kami-san igen (till höger) och oj vad han har förbättrat sin engelska! För ett år sedan vågade han inte säga ett ord!

Efter en lång dag var det dags att ge sig iväg på middag! Det blev lite ändrade planer. Middagen med tjejerna blev flyttat till på tisdag och idag blev det "strategic meeting" med Tani, Kana och Isabella istället.

Tani-san är rolig (och helt unik eftersom japanska chefer annars är ganska strikta och formella)! Han skickade en inbjudan i Outlook med titeln "strategic meeting". "To decide about a very important item" (=lördagens utflykt)! :)

Mötet hölls på en mycket trevlig italiensk restaurang och jag är såå mätt nu! Vi pratade om jobb, olika kulturer, språk m.m. Efter ett tag kom vi in på "down turn" och jag nämnde att jag var lite orolig p.g.a. de tuffa tiderna i Sverige just nu. Tani-san försäkrade dyrt och heligt att jag inte behövde oroa mig alls! Om jag inte skulle få vara kvar på Volvo i Sverige så var jag varmt välkommen att börja jobba hos dem i Japan! Innan dess skulle han dessutom ha en "fight" med mina chefer i Sverige! :-) Som sagt - Tani-san är unik! :-)

Oyasuminasai (godnatt)!

Vardagslunk i Japan

Denna dagen var ungefär som gårdagen, förutom att det inte blev någon träning.

Seminarierna gick bra. Det är så roligt när man känner att man gör sån nytta. De har såå många frågor, men de har liksom ingen att fråga. Det känns rätt gott att komma hit och bara kunna svaren på alla deras frågor. Dessutom tycker jag om att hålla utbildningar. Inledningsvis var det lite stelt, men efter en heldag med samma grupp var vi riktigt bra vänner allihop!

Efter jobbet gick jag och åt lite mat. Jag gick till samma ställe som jag varit på två gånger tidigare. Första gången jag var där var precis när jag och Kicki anlänt med bussen från flygplatsen första gången jag besökte Japan i april förra året. Jag minns hur annorlunda och skrämmande jag tyckte att allt var då! Jag minns också hur jättesvårt det var att äta med pinnar - jag hade aldrig gjort det tidigare (inte ens sushi) men när jag kom hit var jag verkligen tvungen. Idag kändes stället ganska bekant och atmosfären var inte skrämmande längre. Man vet liksom hur allting fungerar. Nåja - inte riktigt allt kanske... ;-)

Nästa vecka när jag åker hem har jag totalt spenderat en månad i Japan. En tolftedel av det senaste året! Jag skulle nog kunna tänka mig att vara här under en lite längre period, fast samtidigt inte... Inte nu när jag snart har mitt hus hemma! Jag har dock inte tröttnat och jag vill absolut åka tillbaka igen!

Inga roliga bilder idag tyvärr! Deste roligare blir det säkert imorgon då jag ska ut och äta middag och sjunga karaoke med tjejerna! =)

"Horse-riding-machine"

En heldag med utblidningar till ända utan några större missöden! Eleverna var duktiga som vanligt i Japan. Det är dock något frustrerande att de inte kan engelska!

Efter jobbet var jag bara tvungen att köpa en kjol. De har ganska mycket fina kjolar här och de passar även till mina pinniga smalben till skillnad från hur det är hemma!

Det finns många affären runt Omiya Station, men antingen är de svindyra eller så är de som kedjan "Arche". Detta shoppingcenter är en upplevelse i sig. Krimskrams för tonåringar är väl en bra sammanfattning. Om du har vägarna förbi Japan är den helt klart värd ett besök!

I somras när jag var här höll de på att renovera hotellets gym men idag passade jag på att träna lite. Till skillnad från hur det var i "Lost in translation" - om ni minns - fick jag ordning på alla maskiner förutom trappmaskinen. Gymmets höjdpunkt var helt klart "ridmaskinen".

Den såg ut så här och rörde sig ungefär som en häst i skritt. Man kunde få pållen att skritta fortare och fortare, men några andra gångarter kunde den inte behärska. Jag försökte fatta galopp flera gånger men fick inget gensvar alls! ;-)

Det var en kul grej i alla fall och lite nytta för magen kanske den gör om man sitter där ett tag...

Ylletröjor, rice balls & en toa med instrumentpanel ;-)

God kväll! Nu är första arbetsdagen i Ageo avklarad. Trots att jag var pigg som en mört igår somnade jag på direkten när jag väl gick och lade mig. Därför var inte alls farligt jobbigt att gå upp i morse trots att klockan fortfarande var kväll svensk tid!

En klarblå himmel mötte mig när jag drog isär gardinerna, men det är fortfarande ganska kallt ute. För att inte tala om hur det är inomhus. Kallt kallt kallt!

Jag har ägnat en bra stund nu på kvällskvisten åt att försöka handtvätta bort fårlukten ur mina två goa ylletröjor som jag lär behöva. Man kan ju inte gå runt i en av världens modernaste städer och lukta som en gotländsk fårfarmare. ;-)

Jag önskar att jag hade haft med mig en stor flaska väldoftande sköljmedel, men förhoppningsvis funkar det nästan lika bra med en skvätt parfym i det sista sköljvattnet. Vi får se!

Arbetsdagen var bra och ganska lugn. Det var roligt att träffa alla gamla och nya kollegor och se hur duktiga de har blivit sen i somras när jag var här sist!

Jag var också ganska duktig när jag kom tillbaka med tåget till Omiya! Jag hittade nämligen ut från tågstationen på första försöket! Det var inte alls särskilt enkelt första gången jag skulle ta mig ut därifrån själv. Det finns minst fyra "exits"och det ser likadant ut överallt - tyckte jag då i alla fall!

Till kvällsmat blev det "rice balls" (en kall risklump med tonfiskröra, lax el. dyl. inuti och sushi-alger runt omkring) och kallt grönt te! Det låter kanske inget vidare med det är faktiskt jättegott!

Här kommer en annan intressant bild från den japanska vardagen. Bilderna på toalettens instrumentpanel visar väl ganska tydligt vad de olika knapparna är till för!?

Det är väl tur att det finns en knapp för "nödstopp" också! =)

Girls night @Megumi's place

Nu är jag framme i Japan.

Flygresan gick bra - jag börjar väl vänja mig vid långflygningar och jag kan till och med sova lite nuförtiden.

Väl framme på Omiya Palace packade jag upp resväskan, åt en snabblunch och tog en powernap.

Sen blev jag hämtad av Megumi för lite girls night i hennes lägenhet (det var en kille med men han gjorde inte så mycket väsen av sig). Man kan väl säga att bostadsstandarden är något sämre än i Sverige - litet och svinkallt är en bra sammanfattning!

Vi åt god mat sittandes på golvet, snackade tjejsnack samt tittade på våra bilder från Thailand. Det var lite knytkalas så alla hade med sig något. Själv bidrog jag med svensk godis, vilket var väldigt uppskattat. Det var även skoj att bläddra i den japanska IKEA-katalogen. De har lite annat utbud, men klassiker som Ektorp, Hemnes och Malm finns här också!

Megumi och hennes syster i köket!

Imorgon ringer klockan tidigt (23.00 svensk tid) så jag måste försöka sova nu. Återkommer med mer skvaller från sushi-land en annan dag!

Moshi moshi!

Nu är det dags...

... att blogga lite igen kanske. Det var ett tag sedan sist.

Efter att jag var sjuk i början av förra veckan har det varit ganska hektiskt på jobbet.

Nu lagom till Japan-resan har jag kommit ikapp hyfsat bra och det känns som om jag har läget under kontroll inför nästa vecka.

Det blir bara mer och mer oroligt på Volvo och flera av mina kollegor som också är konsulter måste sluta.

Jag insåg härom dagen att jag hade blivit fullständigt förkrossad om jag inte skulle få vara kvar på Powertrain. Jag trivs ju så himla bra - arbetsuppgifterna är roliga, jag har bra koll på läget och världens goaste kollegor (och vänner) både på kontoret i Göteborg och runt om i hela världen. Under det dryga året som jag har jobbat där har vi blivit ett riktigt bra team tycker jag. För ett år sedan var många i det globala nätverket nya, men nu jobbar vi riktigt bra tillsammans - trots att vissa av oss aldrig har träffats. Usch, jag lever kanske lite för mycket för jobbet...

Med nyinköpt hus är man självklart extra orolig för hur allvarlig downturn kommer att bli...

Imorgon bär det alltså av till Japan igen. Jag håller på att packa lite nu. Eller, nej. Jag packade lite förut. Nu tittar jag på Let's Dance. :-)

På söndag när jag kommer fram ska Megumi ha "welcome back"-party för mig. Såå gulligt! Hennes kompisar ville tydligen veta vad jag var för någon prick så hon har bjudit in dem och mig till sin lägenhet! Det ska bli himla trevligt. Jag får verkligen försöka sova ordentligt på planet så att jag är hyfsat pigg och fräsch när jag kommer fram.

Sen drar ju arbetsveckan igång med utbildningar hela dagarna. Jag känner dock att jag har koll på läget och japaner är väldigt bra elever.

Undrar hur mycket kläder man behöver ha med sig för 2 veckor!? Kan man ha med sig två par stövlar!? Hmm.. Jag får se vad som får plats i resväskan!

Kanpai!

Time flies

Nu är första arbetsveckan efter jul- och nyårshelgen till ända.

Tre arbetsdagar är ju inte så ansträngande, men det tar ett tag innan ekorrhjulet har fått upp farten igen. Nu kommer det dock att snurra på i en väldig fart de närmsta veckorna. Jag har ett overkligt fullspäckat schema med många saker som kräver lite extra fokus. Om tre veckor åker jag till Japan igen. Utbildningen som jag ska hålla liknar dock den som jag höll i somras så det känns helt OK! Japaner är duktiga och roliga elever. De var väldigt nöjda med utbildningen sist och nu har vi dessutom gjort några förbättringar så det ska nog gå bra!

Jag ser självklart också mycket fram emot att träffa alla mina japanska vänner igen. Förutom den obligatoriska roadtripen med Tani ska jag träffa Megumi's familj, pojkvän och vänner samt hälsa på i hennes lägenhet. Sen får jag väl försöka träffa Kana och Masako lite också.

Imorgon är det jobb igen. Helgen har gått fort. I fredags var jag och tjejerna från jobbet på champagne afterwork på Lotus Bar. Mycket trevligt! Igår var jag på nyårsrevy-premiär på Wendelsberg.

"FRA - Fest Rakt Av" var årets titel och den var lika bra som vanligt. Den första vi sprang på i foajén var dock tandläkare B. Han är både duktig och trevlig men blotta åsynen av honom får mig att tänka på stora bedövningssprutor och borrmaskiner. Hua! Man vågade inte ens köpa fika i pausen sen. Pappa skulle äta en mazarin som jag fick hålla när han gick på toaletten. Jag var ju livrädd att Dr B skulle komma förbi då och börja prata om syraangrepp och karies (jag har haft ganska mycket problem med tänderna så jag har hört hans förmaningar ett antal gånger). Nu äter jag ju knappt godis längre, men det hade väl inte Dr B trott på om han såg mig stå där med en mazarin i handen... :-)

Idag har jag varit hos Magnus och hämtat lite post, drickit kaffe latte (han har en ny fin kaffemaskin) samt räddat några krukväxter från total uttorkning. Det var trevligt och vi var även på Allum en sväng. Han skulle lämna tillbaka en julklapp och jag tittade lite på stövlar.

Det var svårt att gå på Allum och se all rea (det är mer rea nu och färre folk än under mellandagarna) utan att köpa något. Men jag talade om för mig själv gång på gång att jag faktiskt inte behöver mer kläder. Det var svårt, men jag lyckades hålla fokus till skoaffärerna. =)

Jag tycker faktiskt inte att det är så roligt att titta på stövlar. Jag har alldeles för smala vader så alla fina stövlar ser ut som gummistövlar på mig. Jag kanske kan hitta max ett par stövlar i varje affär som överhuvudtaget skulle kunna funka på mina ben. Det gör ju att utbudet blir minst sagt begränsat. Jag hittade i alla fall ett par som jag köpte till slut. Jag har inte köpt nya stövlar på ett helt år trots att jag använder det varje dag. Eller jo... Jag har nog köpt sju par eller så, men inga som jag har behållit. Bland annat på grund av att de ser ut som gummistövlar eller kanoter till mina rasben...

En vecka går så fort...

Alltför snabbt var det dags att åka hemåt igen... Vi hade dock en halv dag kvar att njuta av sol och värme. Tidigt på fredag morgon var vi därför på plats på stranden i Patong.

Rakt upp bredvid höghuset låg Patong Resort Hotel där vi bodde. Jag kan verkligen rekommedera detta hotell (inte bara för att vi fick bo där gratis)!

På återseende Thailand och min japanska vän... Det känns alltid lite sorgligt att åka hem från en bra semester men extra tråkigt när man även lämnar sitt resesällskap. Många har frågat hur det var att resa med en japanska, men det fungerade utmärkt. Jag var personligen aldrig orolig för att det inte skulle funka bra - vi hade precis samma mål och önskemål för semestern!

Och om allt går enligt planerna kommer vi att ses igen i Japan i februari!