Spending my time...

Magnus har köpt en MC i helgen! Hans Mia (jag) har för många intressen och är således aldrig hemma. Därför var han tvungen att skaffa en ny/återuppta en gammal hobby! Jag tycker bara det är roligt - så länge jag får åka med ibland och så länge han inte kör omkull och slår sig... ;-)

Jag har funderat lite på det han sa och det är nog sant att jag fyller min tid med mer saker nu än tidigare. Jag minns när vi satt hemma och tittade på film varje helg och jag somnade som på beställning efter bara ett par minuter. Vi tittar inte på film lika ofta längre eftersom det är så mycket annat hela tiden. Det är verkligen inte lätt att få två liv att gå ihop och vara i balans.

Mina föräldrar påpekade att de minsann hört på TV i veckan att det inte var bra att skaffa barn för sent... Ingen pik alls... Men hur skulle det gå, om man inte ens får sina egna liv att gå ihop? Jag vill gärna ha barn någon dag och jag tycker massor om att umgås med mina syskonbarn, men ärligt talat alla föräldrar - blir man verkligen lyckligare av att skaffa barn?

Jag får höra alldeles för mycket om familjelivets baksidor från de jag träffar till vardags. Jag inser ju att jag och Magnus lever ett väldigt bekymmerslöst liv om man jämför med många andra. Vi kan i princip göra vad vi vill och åka vart vi vill när vi vill! Och jag vill flänga runt mest hela tiden...

Varför har det blivit så här då? Förut rullade livet på medan jag somnade i soffan framför en film och nu far jag runt som bara den. Jag tänker lite på talespråket - "det är inte målet som är det viktiga utan själva resan". Jag vet inte vad målet är, men kanske börjar jag inse att man inte kan sitta och fundera på det hela livet. Man kommer kanske aldrig veta vad målet egentligen var!? Eller? Jag tror att jag först i år faktiskt har börjat njuta av själva resan och fylla den med värdefulla upplevelser!

Man kan väl konstatera att 2008 hittills har varit ett ganska konstigt år... Ska jag vara ärlig vet jag inte om det har varit mitt livs sämsta eller mitt livs bästa år. Men när jag tänker efter så hade jag hellre gjort om detta året än ett av de åren när jag var fullständigt tillfreds med att sova bort tiden framför TV:n... Jag ÄR en rastlös själ. Men någon gång under resan ska jag väl också nå mitt mål (vad det nu är) och bli tillfreds?!?