Jag är en självisk människa!

Att vara självisk eller att bry sig om sig själv?
Jag har ofta vänt ut och in på mig själv för att andra ska må bra. Jag har tassat på tå och gjort en massa saker för att jag tror att det är vad som förväntas av mig, vilket har gjort mig pressad och stressad och fått mig att känna mig otillräcklig. Jag har fått höra att det är jag själv som har skapat den pressen och att jag ska vara mig själv.

Jag har jobbat på detta för att mentalt intala mig att jag duger som jag är. Att jag inte behöver göra en massa saker hela tiden för att jag ska vara värdefull.

Men varje gång jag får höra "jag saknar den gamla Mia" - så känns det som om detta inte är sant! Att jag inte alls duger som jag är! Jag är den gamla Mia för jag är fortfarande samma person. Då är det ju inte den gamla Mia som saknas utan det jag gjorde!?

Om man själv inte sätter sig själv först, vem ska då göra det? Att sätta sig själv först betyder för mig inte att man inte bryr sig om andra människor. Det betyder bara att man är vuxen och tar ansvar för sina egna handlingar och sitt eget liv.

Vad kommer jag ångra när jag blir gammal?
Att jag vänt ut och in på mig själv för att sätta andra först eller att jag förverkligat mina drömmar?!

Att följa sina drömmar är inte samma sak som att stänga ute andra. Man kan aldrig tvinga på någon annan sina egna drömmar, men man kan öppna dörren och låta dem vara med. Om den andra inte vill vara med på någonting så kan man inte hindra varandra. Det kan aldrig vara bra att stänga in en annan person i en bur för att man inte har samma mål och drömmar. Man måste låta personer i sin omgivning ha sina egna drömmar och mål!

Självständighet = ett hot?!
Jag känner mig mer och mer självständig, stark och fri. Det känns bra! Varför måste det ses som ett hot? Måste man vara "needy" och beroende av andra för att bli omtyckt!?

Att lägga sin lycka i någon annans händer!
Det är ganska lätt att göra det. Jag har själv gjort det massa gånger. "Det är chefens fel att jag inte trivs på jobbet", "det är kommunens fel att jag är olycklig eftersom de inte gav oss bygglov". osv.

Att säga - "Du gör mig olycklig" - är en otrolig skuld att lägga på någon annan. Jag vill inte bära den skulden på mina axlar. Vem vill det!?

Lycka är något som kommer inifrån. Man styr själv över sin egen lycka och det är en fantastisk känsla att inse detta - vilken makt man har helt plötsligt. Man är inget offer, man kan bestämma själv hur man ska se saker och ting och hur man ska må. Och man kan styra sitt liv dit man vill.

Det finns alltid saker som man inte kan påverka! Men man kan alltid påverka hur man ska bemöta dessa saker. Man bestämmer själv om man är ett offer för motgångarna eller ej!

Självuppfyllande profetior - man ser det man förväntar sig att se!
Googla på "självuppfyllande profetior". Det är inget hokus pokus. Tror man att någon ska vara på ett visst sätt så tolkar man deras betéende på det sättet. Man väljer själv om man vill säga "åh vad roligt att du har skyndat dig hem" eller "är det så dags att komma nu, du är ju aldrig hemma". Tänk hur mycket bättre man kan tycka om andra människor när man tänker positiva tankar! Och tänk hur mycket bättre de tycker om en själv!

En kram som inte är tyngd av anklagelser och skuld!
Det var längesen! Jag saknar det!

Spinningen fick mig att känna mig ledsen istället för avtrubbad. Jag får nog se till att träffa mina syskonbarn. De brukar ha gott om äkta kramar!

---------------------------------------------------------

Detta var lite tankar som dykt upp under förmiddagen. Men kanske är det bara strunt?! Kanske är jag en självisk person som gör människor i min omgivning olyckliga!?

Jag vill känna att jag levt mitt liv... - Gabriellas sång!

M.